My so called life.

Jag hatar att vara sjuk. Jag hinner inte med det här.
Fel. Jag hatar att vara sjuk när jag inte hinner. Men på plussidan är att jag har kollat på Sex and the City hela eftermiddagen. Gud jag ÄLSKAR Sex and the City. What else? Det är sol ute (naturligtvis, jag är ju sjuk),  jag har ätit underbar Ben & Jerry-glass och som vanligt fått må-bra-sms hela dagen.  Nu är det nog dags för lite Carrie Bradshaw igen.

Helgen känns kan jag meddela.
Började dagen med ett trevligt tyskaprov (204 fraser om atombomber), bara för att få ett oförberett på det. Slängde ihop lite engelska och hade matte efter det. Nytt inplanerat prov och sen snackade jag med Ullis om hur mycket jag hatar skolan just nu. Har fått i uppdrag att gå till syo-magdalena och ta reda på om jag förlorar mycket på att hoppa av Engelska C. För det vill jag. Jag har varit såhär skoltrött en gång tidigare och det var för ungefär tre år sedan och det gick ju som det gick. Avhoppning och skit, men det tänker jag inte genomgå igen (speciellt inte med tanke på att det bara är cirkus 100 dagar till studenten. YAY finally! 

Såå, dagen jag har fruktat i mer än ett år tillkännagav sig tillslut igår. Var mer eller mindre förstörd i fredags över det faktum att jag aldrig någonsin mer kommer ha min tonårsrevolt/humör att skylla på samt en rad andra anledningar.

Men. Den där 20:e födelsedagen blev bättre än förväntat på alla sätt och ångesten försvann och natten va lång och fylld med pizza, drinkar, singstar, bilåkande, krogen, dans, kramar och glädje.


Nu har dock någon förbannad jävel placerat ett tyskaprov klockan åtta, dagen efter sportlovet, och därför måste jag nu sitta och plugga in 204 tyska fraser. Jag hatar skolan av hela mitt hjärta. Jag pallar inte mer alls.